Lördagsrapport med favoritbilder i repris!

 

Det har snöat och snöat och snöat den här vårvintern så att man nästan undrat som det ska hinna tina bort innan midsommar... men med den senaste veckans värme är det plötsligt bråttom att använda fina "snöbilder" innan de börjar kännas helt passé...! 

Igår, fredag fick Lisa och Hamingja ha roligt tillsammans och idag var det mattes tur igen och det blev 50 härliga minuter i sadeln! Det dröjde till sen eftermiddag innan jag uppbådat ork för att rida, så förmiddagens solsken hade övergått i mulet väder. Men det var ju bara skönt för Hamingja som fortfarande har så mycket vinterpäls! Vi fick en mysig tur tillsammans längs skogsvägen till vänster bakom vägbommen, först red vi in till hygget mot Torrbergsvägen och sedan även fram till vändplanen. Längs stigen mot hygget var snön decimeterdjup så Hamingja fick lyfta lite extra på hovarna - vilket är både lösgörande och bra styrketräning!

Tillbaka på skogsvägen övergick vi till intervaller i samlad skritt och framme på vändplanen blev det massor av "kringelikrokar" när jag vände för ytterhjälperna omväxlande åt höger och vänster. Under hemvägen fortsatte vi med intervaller i samlad skritt och övergångar till långsam tölt. Även här vände jag runt för ytterhjälperna (i skritt förstås - i tölt behöver vi mer utrymme än en skogsvägsbredd!) 

Till att börja med hade vi en riktigt trevlig känsla i töltintervallerna, men mot slutet började jag få mer och mer i handen... insåg sedan varför: jag hade börjat slarva med eftergifterna... :-O Jag har fortfarande stora problem med att mina muskler blir spända (ofta så mycket att de krampar) och sedan är det jättesvårt att få dem att slappna av igen. Därför har jag behövt vara väldigt noga med att lägga in många pauser då jag bara slappnar av och "åker med" i sadeln. Men nu hade jag än en gång blivit för ivrig och slarvat med pauserna - för det är ju så ROLIGT att rida tölt!!!! 

En favorit som förtjänar en repris: Hjalmar frá Graenaakri!

I morgon, söndag ska jag morgonfodra, så då blir det ingen ridning. Lite förståndig lyckas jag faktiskt vara nu för tiden och begränsar ansträngningarna istället för att alltid köra järnet och sedan krascha...! På måndag blir det också vilodag för Hamingja för då ska jag på kraniosakral terapi igen, vilket visat sig vara väldigt verksamt mot smärtan! 

Singing in the rain!

Hamingja och Curre!

Ett par plusgrader och regn idag när Eva och jag åkte till stallet för att rida. Inte det mysigaste ridväder man kunde tänka sig... men som vi konstaterat förut, samtidigt ett bra tillfälle att rida för annars skulle man knappast vara ute särskilt mycket en sådan här dag...!

Men det var inte något väder som inbjöd till mindfulnesspaus för mig ute i skogen, så jag skrittade bakom bommen till vändplanen och tillbaka - och just då var det faktiskt bara lite duggregn. Sedan pausade jag i Josefshallen medan Eva och Hamingja red samma sträcka fast i några fler gångarter - och då hade regnet kommit igång mer igen. Sedan fick Hamingja stå inne och mumsa sitt "gott i hinken" med nättäcken från BoT på så att hon hann torka upp lite. Och idag var hon riktigt grundlig när hon slickade hinken ren!

När hon sedan fick gå ut i hagen igen höll Sylvia och Olivia precis på att ge hästarna ett "förmiddagsfika" i form av hö så de skulle hålla värmen i det ruggiga vädret. Någon enstaka plusgrad och regn är det väder där det är störst risk att en frisk häst fryser. Men de är så fiffigt konstruerade att bara de får äta så håller de värmen! Det hade ju inte varit så dumt om det funkat på samma sätt för oss människor! 

Vi har i o f s en kompis från Kirunatiden som svettas floder så snart han äter stark mat. Han är mycket ute i fjällen och jagar och vi brukade skoja om att han alltid borde ha en chilifrukt eller två med sig i fickan - så skulle han aldrig riskera att frysa ihjäl ifall han överraskas av oväder! 

I morgon och på fredag är det rehabdagar för mig. Jag har kvällsfodringen i morgon så det skulle vara vilodag då för Hamingja hur som helst. Men på fredag ska förhoppningsvis Lisa rida igen - då blir Hamingja glad!

Måndagsmys!

Den senaste tiden har aprilvädret verkligen levt upp till sitt rykte: för ca 1 vecka sedan var det den kallaste aprilnatten på 66 år här vid Norrbottenskusten och i eftermiddag när jag kom till stallet var det istället +10 grader i skuggan...! Så Hamingja var t o m fuktig av svett redan när jag hämtade henne i hagen! :-O När jag sedan körde hemåt började det regna och sedan jag kommit hem har det kommit ytterligare en regnskur, men solen har hela tiden varit framme. Verkligen aprilväder m a o!

Det kom någon dm snö i natt och när jag körde till stallet var fortfarande bara ena sidan av bilvägen plogad. Att möta plogbilen till häst kändes inte så lockande, så valet var enkelt: att rida upp bakom vägbommen. I o m värmen blev det en skrittur längs skogsvägen. Men i o m att vi - på Hamingjas initiativ - även idag red stigen fram till hygget mot Torrbergsvägen - fick hon ju lyfta på hovarna någon dm extra så hon fick ett litet styrketräningspass i alla fall! 

När vi efter 45 minuter var tillbaka i stallet serverades Hamingjas "gott i hinken" utomhus, för hon var ju ganska fuktig i pälsen efter ridturen och jag tänkte att det måste vara betydligt behagligare att stå ute där det fläktade lite än att komma in i stallet! I morgon är det vilodag för Hamingja och annan rehabträning för matte, men på onsdag blir det förhoppningsvis ridning igen - tillsammans med Eva!

Söndagsgodis!

Hamingja kom direkt när jag ropade på henne i hagen idag - tänk så glad matte blir då! Upptäckte att jag bara hade två hästgodisar kvar i jackfickan - vilken TUR att de inte var helt slut för ett sådant här beteende måste självklart belönas!!! 

Igår, lördag red Lisa Hamingja och tog samtidigt min kvällsfodring! Jag var fortsatt så TRÖTT efter veckans rehab så det blev inte många "knop" för min del... Så kändes det till att börja med idag också, men vid 15-tiden kvicknade jag till lite och SKYNDADE mig att åka till stallet så energin inte skulle hinna försvinna igen!

Det blev en ridtur på 50 minuter, till vänster bakom vägbommen. Testade att rida stigen mot Torrbergsvägen och skoterspåret bar inte riktigt, det har väl kommit för mycket ny kallsnö sedan skogsmaskinerna körde där senast... Men man kan ändå säga att det var ett jämnt underlag för även om Hamingja trampade igenom lite i varje steg, var det bara en knapp dm och hela tiden lika mycket. Så det kändes inte som att hon behövde gå och spänna sig som hästarna lätt gör ifall de bara trampar igenom ibland. 

Sedan fortsatte vi med intervaller i samlad skritt till vändplanen där vi vände runt för ytterhjälperna lite kors och tvärs. Under hemvägen varvade vi sedan samlad skritt med låååångsam tölt. Och tack vare allt arbete med övergångar till "nästan tölt" och sedan långsam tölt går det allt bättre att bibehålla samling och ett långsamt tempo i tölten! Kanske ska jag lära mig rida tölt tillslut??!! Roligt i alla fall att få känna att något faktiskt blivit lite bättre, trots att jag de senaste åren inte alls orkat träna lika mycket som jag brukat förr...! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja sitt "gott i hinken" och jag såg till att skriva upp "köpa hästgodis" på min att göra-lista. Jag hade visserligen hittat en liten "gömma" med en handfull godisar till, men det räcker ju inte långt om Hamingja tänker fortsätta fjäska för matte på ett så här trevligt sätt!

Hamingja utsatt för ett attentat!!! :-O

"Världens ände-korsningen"! 

Vi red inte dit idag och dessutom var det mulet... men då kan man ju alltid låna en solskensbild från ett tidigare tillfälle! Efter ett trevligt påskbesök i Umeå var vi hemma igen i förrgår  kväll. Igår vilade jag mig i form inför kvällens fodring (som Johan än en gång hjälpte mig med). Idag och i morgon är det rehab på plats i Boden som gäller så jag hade inte räknat med att orka rida någon av dagarna. Men fr o m 14:30 idag stod individuella möten med fysioterapeut eller rehabsamordnare på schemat och för oss som inte skulle ha något sådant var det tid för "egen träning". M a o möjlighet till ridning!!!

Hörde av Olivia att det var färdigavverkat uppe i skogen så vi red upp bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen hade vi siktet inställt på Hamingjas favoritstig. MEN då visade det sig att någon ond kraft placerat en svart sopsäck på en stolpe precis där stigen börjar! :-O Visserligen inte en helt LIVSFARLIG blå säck, men svarta säckars farlighet ska inte heller underskattas... Jag försökte lirka henne förbi men utan att lyckas, så efter en stund övergick jag till att nyttja vändplanen till att rida på volt, flytta undan för innerskänkeln, vända in med ytterhjälperna m m till dess hon kändes riktigt mjuk och fin. 

När vi vände hemåt övergick vi till intervaller i samlad skritt och pauser med skritt på längre tygel. När även detta kändes riktigt bra gjorde jag några övergångar till tölt och vi lyckades bibehålla lösgjordheten och ett lågt tempo under flera korta sekvenser! ROLIGT!!! Bara att hinna/orka rida idag kändes som en superbonus och att dessutom få njuta av dessa töltsekvenser gjorde ju lyckan ÄNNU större! Vilken TUR att jag har min lyckohäst!!!

Nu återstår vem vi ska anlita för att "trolla bort" den farliga säcken innan vi kan göra nytt försök med favoritstigen... Kanske en dödsföraktande pensionerad flygledare kan åta sig uppdraget?! Om det hinns med innan snön börjat smälta så pass att skogsmaskinspåret inte längre bär för en häst - annars får vi invänta barmark och att det hunnit torka upp lite i det sanka området i början på stigen. Fast just där brukar Hamingja faktiskt inte vara särskilt brydd över att gå i vatten och sankmark - får man bara gå på sin favoritstig så är det värt den risken uppenbarligen! Men gränsen för det modet gick alltså vid en svart sopsäck...!

Skärtorsdag med Hamingja!

Jag är REJÄLT Hamingja-hög efter dagens ridpass!!!

Vi inledde med fyra galoppintervaller i "kyrkbacken" och efter förberedelse med högersluta (vänster galopp ) resp vänstersluta (höger galopp) bjöd Hamingja på jättefina galoppfattningar från stillastående och en trevlig bärighet i galoppen som "höll ihop" ända till dess jag visslade högst upp i backen! Jag har fått lära mig att när man intervalltränar hästar (och inte har pulsklocka på dem) så vet man att hästen är redo för en ny intervall när den inte längre är anfådd efter förra intervallen. Och det hann hon bli med god marginal medan vi skrittade tillbaka ner - t o m matte hann faktiskt sluta flåsa! 

Efter den fjärde galoppen var vi redo för ridbanan där vi skulle träna tölt! Inledde med samlad skritt där det går bättre och bättre att få mina krampande muskler att slappna av och när jag på det sättet kan belöna Hamingja blir det ju så mycket lättare för henne att veta vad jag menar att hon ska göra! Byggde sedan på med högersluta resp vänsteröppna och att vända runt med ytterhjälperna för att sedan smyyyga över i några steg tölt. Idag gick det faktiskt ovanligt bra att slappna av i musklerna även efter övergången till tölt - så det går ändå framåt! 

Red främst korta sekvenser tölt för att träna på att hitta "dragläget" där hon gör övergången med bibehållen bärighet och avslappnad nacke. Brukar tänka att det är lite som att lära sig start i backe med en bil med manuell växellåda - man måste liksom "känna sig fram" lite! De allra bästa övergångarna fick vi till i höger varv, där hon kom upp med bogarna på ett väldigt trevligt sätt just i övergången. Och för en gångs skull försökte jag ha disciplinen att göra övergången tillbaka till skritt medan vi fortfarande hade en trevlig känsla i tölten - och inte fortsätta till dess vi tappat bärighet och tempot runnit iväg. 

Några lite längre sekvenser i tölt blev det mot slutet, då jag nyttjade vändningar för ytterhjälperna för att "behålla henne på bakbenen" som Atli uttryckte saken någon gång. Avslutningsvis fick hon sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt och då frustade hon så belåtet, gång på gång! Och det gjorde nog matte också! Med flera plusgrader i luften fick hon sedan äta sitt "gott i hinken" utomhus där jag antog att det var betydligt mer behagligt för en svettig häst än inne i stallet!

I o m att det är påskhelg har vi ledigt från Garnis idag och i morgon. Fast ledigt från träningen är det inte utan självstudier gäller. Så när jag nu "prickat av" dagens fysiska träning följt av återhämtning är dags att ta itu med mindfulnessövningarna. Over and out - och Glad Påsk! 

Hamingja attackerad - TVÅ gånger!!! :-O

Hamingja överlevde - mot alla odds...!!! :-O

Ridning med Eva må låta odramatiskt, men idag var det verkligen nära ögat när Hamingja plötsligt stod öga mot öga med en STOR, blå sopsäck som hängde från en käpp som lutade ut över skoterspåret vi red på... För ett otränat öga - som mitt - såg det bara ut att vara en varning för renar... men Hamingja förstod snabbt att här var goda råd dyra så efter att ha övertalats att ta några MYCKET motvilliga steg närmare tvärvände hon och sprang! :-O 

Jag, som verkligen är hur blåögd som helst, var inte alls beredd på en sådan reaktion så det tog en liten stund innan jag hittade "stoppknappen". Och sedan var det väldigt tur att vi kunde gömma oss bakom en  en dödsföraktande flygledare som morskt fick före oss förbi monstret. Då repade Hamingja faktiskt så mycket mod att när det visade sig att hon för att hålla sig inom området där spåret var tillräckligt hårt för att bära för en häst behövde gå så nära att plastsäcken strök längs hennes sida. 

Detta drama utspelade sig längs sandvägen på väg till grillplatsen vid sjön, där jag sedan ägnade mig åt 30 minuter mindfulness medan Hamingja och Eva red bilvägen bort till Avan. När de kom tillbaka och det var min tur att ta tyglarna igen tyckte jag att vi lagt blå plastsäck-traumat bakom oss och till att börja med skrittade Hamingja med friska steg längs skoterspåret på väg hemåt. Men sedan dök ODJURET oväntat upp bakom en krök och då blev det tvärstopp och åter en häst som var spänd som en fiolsträng och upprört "blåste fara" om och om igen... 

Räddningen blev även denna gång att Eva gick före - och mot alla odds överlevde faktiskt Hamingja även denna andra plastsäcksattack. Men när jag sedan försökte lansera idén om lugn och avslappnad skritt tillbaka hem fick jag inget gehör utan hon fortsatte att vara spänd och stressad hela vägen... När vi ridit över bäcken och uppför backen och m a o var nästan hemma, fick vi dessutom möte med en traktor som drog en fullastad timmervagn. Då litade jag inte på att Hamingja skulle klara detta "som grädde på moset" utan gjorde tecken åt föraren att stanna, hoppade av och gick före henne förbi det stora ekipaget.  Kanske var jag försiktig i överkant, för det verkade faktiskt ganska odramatiskt för henne att passera. Men kanske var det just för att jag gick före och agerade levande sköld. För jag vet ju sedan tidigare att vid tillfällen då hon blivit riktigt skrämd brukar flyktreflexerna fortsätta att vara på "red alert" till dess hon fått komma hem till flocken i hagen där hon kan varva ner. Och när hon kom in i hagen och rullat sig grundligt kom tillslut det där frustandet som jag hade hoppats få höra under hemvägen - men bättre sent än aldrig!